Beredskapslyftet fyller 1 år
Beredskapslyftet • Intervju
Den 16 mars 2020 startades Beredskapslyftet, inför årsdagen samlade vi de tre grundarna, Johanna Adami, Fredrik Hillelson och Oscar Stege Unger, för ett samtal. Ta del av deras reflektioner och insikter kring året som gått.
Hur gick tankarna innan den 16 mars?
Johanna: Under februari och mars kände jag som läkare, epidemiolog och som rektor för Sophiahemmet, och förstås som medmänniska, hur läget med covid-19 blev allt mer påtagligt och allvarligt. Sjukvården var oerhört belastad, personer dog, närstående fick inte träffa sina sjuka anhöriga och inte heller ta avsked av de som avled. Det kunde komma nya besked varje timme globalt, nationellt och regionalt. Vi fick fatta många beslut utifrån osäkert läge och oklara förutsättningar. När Fredrik ringde mig och frågade om vi kunde skräddarsy en utbildning för SAS kabinpersonal efter att i sin tur fått förfrågan från Oscar så var svaret enkelt. Det fanns inget alternativ till att säga JA.
Oscar: I och med att jag är engagerad i SAS styrelse så såg jag stor potential i alla de kabinanställda som blev permitterade. Vi hade ju från Stiftelserna tidigare jobbat med Novare och Sophiahemmet i andra “re-skilling” projekt så där och då föddes idén om att kunna skola om kabinpersonal till att kunna bidra in i vården. Mitt första samtal var till Fredrik Hillelson som direkt när jag berättade om idén sa; ”det här är briljant, vi kommer skriva historia”.
Vilket ögonblick under Beredskapslyftet är det starkaste när du tänker tillbaka?
Fredrik: Det finns många starka minnen från året med Beredskapslyftet, men ett extra starkt ögonblick för mig måste vara när vi drog igång med att rekrytera 50 sjuksköterskor under jul och nyår och fick med 50 företag i detta uppdrag.
Oscar: Det är nog när SAS hade skickat ut mailet till kabinanställda med frågan om de kunde tänka sig att bli omskolade och stötta i vården. Vi visste ju inte om de skulle vara villiga att göra detta stora hopp. Känslan när det redan första kvällen var ett par hundra som svarat att de var intresserade av att ta språnget var helt fantastisk.
Johanna: Det var när jag träffade den första gruppen med kabinpersonal från SAS som kom till Sophiahemmet och fick sin praktiska träning, bara två veckor efter att jag fått samtalet från Fredrik. De var så motiverade till den kommande uppgiften och det kändes så himla hoppfullt.
Vad har varit svårast i arbetet med Beredskapslyftet och vad har varit roligast?
Johanna: Det absolut roligaste är att så många som tidigare inte jobbat inom vården dedikerade sin tid och kraft till detta, och kunde gå ut och göra något konkret i vården och för patienterna. Samarbetet med alla kollegor på Novare, Wallenbergstiftelserna och Sophiahemmet har givit otroligt mycket energi. Utmaningen var tidspressen – pandemin tog inte hänsyn till vare sig helger eller nätter. Då behövde man energin från varandra för att hålla i och hålla ut.
Fredrik: För mig har det roligaste, och det som har gett så mycket energi, varit att se kraften i samarbete och den enorma viljan att göra skillnad hos alla inblandade.
Oscar: Det svåraste har varit att vi gjorde något som ingen hade gjort förut och att vi behövde så många olika aktörer med oss på vagnen. Vi behövde få förtroenden från många olika aktörer att agera och göra saker på ett nytt och extremt snabbt sätt. Men vi kände tidigt otroligt stort stöd.
Hur har reaktionerna varit – har de alltid varit positiva?
Oscar: De har varit väldigt positiva över lag. Men sen är det också så att en del nog tycker att vi varit lite obekväma. Vi har gjort något nytt, det har gått fort och vi har inte frågat om lov innan, utan efter.
Fredrik: Vi har fått mycket positiva reaktioner, men som alltid finns det några negativa. I det här fallet fanns det vissa som inte gillar att vi “hjälper” regeringen.
Johanna: Jag har till 99 procent bara fått positiva reaktioner på utbildningsinnehållet och lärarnas kompetens på högskolan. En del tyckte att det var en väldigt intensiv utbildning – vilket stämmer – samtidigt som de var stolta att de klarade den och fick sitt kursintyg så de kunde gå ut och jobba.
Hur har initiativet mottagits i era respektive organisationer?
Fredrik: Översvallande positivt. Alla på Novare är stolta över att få vara med och göra skillnad under denna kris.
Oscar: Jättebra och med stor stolthet. Stiftelserna bidrog till finansieringen för att komma igång och skala upp det, så där fanns inte bara mentalt stöd utan också ett betydande finansiellt stöd. Det var avgörande för att vi kunde göra detta så fort.
Johanna: Medarbetarna har uttryckt stolthet över att tillhöra en agil organisation som visar på kompetens och handlingskraft i ett krisläge. Man får dock inte glömma att detta kunde komma till stånd tack vare att alla gav allt – även de som inte arbetade operativt i Beredskapslyftet. Och vi får heller inte glömma att vi parallellt med Beredskapslyftet genomgick ett paradigmskifte där alla högskolans medarbetare fick ställa om hela den ordinarie verksamheten över en natt.
Vilka lärdomar tar ni med er från detta år och vad vill ni skicka med inför framtiden?
Oscar: Det skrevs en artikel om detta i Harvard Business Review som summerade det bra tycker jag. Det vi gjorde visar på värdet av att ha ett starkt och gemensamt mål och högre syfte, alla kunde sluta upp bakom detta. Att vi kunde agera så fort var en konsekvens av att vi hade ett starkt ekosystem på plats som vi kunde aktivera. Sen fanns en “sense of urgency” vilket gjorde att vi bara tänkte på hur vi skulle uppnå målet, och lät inga hinder stå i vägen. Sen visade det vikten av att snabbt få finansiering, vilket Stiftelserna bidrog med på bara någon vecka, och slutligen visade det vi åstadkom vilken otrolig kraft det finns i omskolning och karriärväxling. Det här är något vi måste bli mycket bättre på i Sverige, för det finns så stor potential.
Johanna: Jag tar med mig att förutsättningarna för att vara en resilient organisation är att man i tider när det inte är kris har en stabil plattform där man satsar på kompetenta medarbetare, kvalitet och tydliggör vad som är organisationens värderingar, uppdrag, syfte och mål. Då orkar man kavla upp och kraftsamla när det verkligen behövs.
Fredrik: I tillägg till det som Johanna och Oscar säger så är Beredskapslyftet ett fantastiskt exempel på hur mycket vi kan åstadkomma genom att krossa silorna i vårt svenska samhälle.
Är Beredskapslyftet här för att stanna?
Oscar: Vi har visat vad Näringslivet är kapabel att göra i krissituationer och hur vi kan hitta nya sätt att lösa problem. Därför tror jag att Beredskapslyftet är här för att stanna. Men vi kommer bara aktivera oss och mobilisera näringslivet när vi har ett samhällsproblem framför oss som kräver nya lösningar och där vi kan bidra på ett unikt sätt.
Johanna: Jag ser definitivt att Beredskapslyftet etablerat en modell för hur man genom samverkan kan svara mot samhällsbehov genom omställning.
Fredrik: Precis som Johanna säger så har vi hittat en form och modell som fungerar och möjliggör att mötas och kraftsamla på tvärs i etablerade organisationer. Så svaret är JA, modellen och Beredskapslyftet är här för att stanna.
Vad har Beredskapslyftet betytt för dig personligen?
Fredrik: Det har givit mig ett ännu större intresse och vilja att jobba med samhällets utmaningar.
Oscar: Det har fått mig att växa som person och ledare och visat vilken otrolig plattform som Wallenbergstiftelserna är för att bidra till samhällsutvecklingen.
Johanna: Jag har fått enorm energi av att känna att jag kan vara med och bidra till samhället genom kraftsamling, samverkan och genuin drivkraft hos alla inblandade.