Hårdare tider för de trevliga?
Om kopplingen mellan sympatiskhet och finansiella svårigheter.
Vad är det som gör att vissa individer hamnar i ekonomiska svårigheter oftare än andra, trots att deras livssituation inte skiljer sig åt?
Två beteendeekonomer bestämde sig för att frågan förtjänade att undersökas lite mer nyanserat och genomförde en studie om sambandet mellan personlighet och benägenheten att hamna i finansiella trångmål. Resultatet presenterades 2018 i den ansedda tidskriften Journal of Personality and Social Psychology
Först lite bakgrund.
Personlighetsforskningen beskriver hur beteenden och förhållningssätt systematiskt skiljer sig åt mellan olika människor. Tidigare forskning har visat en koppling mellan känslomässig stabilitet och sparsamhetsamt mellan målmedvetenhet och sparkapital.
Nu betyder ju inte detta att någon är immun mot ekonomiska orostider; för tillfället är vi exempelvis många som tvingas hantera ökade levnadskostnader, oavsett vilken personlighet vi har.
Nej, fokus för studien ovan är sambandet mellan hur människor med en hög grad av sympatiskhet förhåller sig till pengar, eftersom flera studier visat att dessa personer klarar finansiella kriser sämre än sina mer tjockhudade medmänniskor.
Enligt forskningen har sympatiska individer exempelvis lägre kreditvärdighet och lägre inkomst än genomsnittspersonen.
Nu är sympatiskhet inte alls något som är dåligt för mänskligheten som helhet – sympatiska individer tenderar i högre grad än andra att bete sig på ett självuppoffrande sätt.
Således är medmänsklighet värme inte en svaghet – snarare tvärtom. Utan omtanke om andra och viljan att göra uppoffringar skulle mänskligheten vara illa ute. Dessutom är sympatiskhet starkt kopplat till gott ledarskap.
Så, vad är det som står på på egentligen? Varför drabbas sympatiska individer hårdare i kristider? Och är folk som klarar sig bättre självgoda egoister?
Det är här det blir riktigt intressant.
Studien visar att människor som har lägre inkomst och är sympatiska drabbas hårt av finansiella kriser, medan de som har högre inkomst klarar sig bättre oavsett om de är sympatiska eller ej. Dessutom: folk som är lågavlönade och mindre sympatiska än genomsnittet klarar faktiskt finansiella motgångar bättre än genomsnittet.
Den absolut mest utsatta gruppen vid kriser är alltså de som har dålig ekonomi och som dessutom bryr sig mycket om sina medmänniskor.
Innan vi går vidare behöver vi förtydliga ett par andra slutsatser:
Så, vad kan vi lära oss av den här intressanta studien?
Jo, dels att mycket av den samhällsekonomiska och politiska debatten bortser att folk i en och samma del av samhället kan vara extremt olika som människor.
Jobbigt, men sant.
Dessutom: människor som inte tjänar så mycket, men som är vänliga och tillitsfulla, riskerar att drabbas hårdare än andra av den enkla anledningen att de inte prioriterar pengar så högt. I studien beskrivs hur en ökning på en standardavvikelse på skalan sympatiskhet kan kopplas till en nio procentig ökad risk att inte kunna betala sina räkningar.
Om resultaten går att applicera på svenska förhållanden betyder det att vi har allt att vinna på att skydda de som är mest utsatta i en ekonomisk kris. Dels för att det verkar vara de som är mest omtänksamma som drabbas mest, men inte minst för att det är den sortens ledarskap som funkar bäst för att skapa trygghet och sammanhållning.
Omtanke om andra, visar det sig alltså, är bäst för att hålla ihop ett samhälle – oavsett hur olika de människor är som befolkar det.
– Andreas Lökken, Head of Executive Assessment, Novare Executive Search
Kontaktperson
Andreas Lökken
Head of Executive Assessment & Senior Consultant
andreas.lokken@novare.se +46 (0) 735 02 50 62 Linkedin
